|
|
||||||||||||||||
|
|
Kapitel 3 Status fra de nordiske deltagende land vedrørende nasjonale aktiviteter for kartlegging av de marine naturtyper.DanmarkStig A. Helmig Det danske havområde: Danmark er bortset fra en kort strækning mod Tyskland omgivet af hav. Det samlede havareal er på ca. 105.000 km² fordelt med ca. 60.000 km² i Nordsøen og ca. 45.000 km² i Kattegat, Bælthavet og Østersøen. I Nordsøen er saltholdigheden 34-35‰ , men fra Skagen mod Bornholm falder saltholdigheden fra omkring 30‰ til omkring 6‰. Netop denne variationen i saltholdigheden er afgørende for den flora og fauna, der løbende ændre sig som svar på den faldende salinitet. Men også havbundens sedimentsammensætning og topografi er afgørende for fordelingen af plante og dyresamfundenne. Kystliniens indskæringer i fjorde, mere eller mindre lukkede laguner eller næsten lodrette klinter eller klipper danner sammen med havbunden mudder- og sandflader, sandbanker, stenrev og undersøiske grotter og klipper en mangeartet mosaik af levesteder for havets planter og dyr. Mange års videnopbygning har først og fremmest skabt overblik over de hydrografiske forhold i danske farvande, over de overordnede bundtyper samt deres geomorfologiske oprindelse samt over dybdeforholdene, specielt i relation til besejlingsforholdene. Havbundens plante- og dyrearter er også godt kendt indenfor de forskellige havafsnit ikke mindste takket været et mangeårigt nationalt overvågningsprogram gennemført siden 1989 i såvel centralt- som regionalt regi. Først i de seneste år er der iværksat en videnopbygning om kortlægning af havbundens naturtyper, det vil i korthed sige en kombineret kortlægning mellem bundtype, overfladesedimentet, og de tilknyttede biologiske samfund. Et projekt af denne karakter er under gennemførelse i et samarbejdet mellem Farvandsvæsenet, Danmarks og Grønlands Geologiske undersøgelser (GEUS) og Danmarks Miljøundersøgelser (DMU). Projektet er begrænset til enkelte mindre områder, men målet er, at resultaterne kan danne grundlag for efterfølgende kortlægningsarbejder i såvel de allerede foreslåede marine habitatområder som de kommende offshore-udpegninger. National Kortlægning Hovedparten af Kattegat, Bælthavet og den danske del af Østersøen samt de kystnære dele af Nordsøen er akustisk kortlagt af GEUS. De kortlagte områder fremgår af figur 1, der også viser intensiteten udtrykt ved tætheden af sejllinier. Figur 2 viser tolkningen af den gennemførte akustiske kortlægning udtrykt ved de geologiske bundtyper.
Figur 1:
Figur 2: EU´s Habitatdirektiv I habitatdirektivets bilag I er 8 naturtyper klassificeret som "Havvand og tidevandsafhængige miljøer", de såkaldte marine naturtyper. Bortset fra Posidonia-bevoksninger indgår én eller flere af disse naturtyper i udpegningsgrundlaget for de 83 marine habitatområder, der udgør i det foreløbige danske bidrag til NATURA 2000 netværket. Yderligere udpegninger af habitatområder med marine naturtyper specielt offshore, dvs. mellem 12 sømil og 200 sømil fra land afventer arbejdet i "Marine Expert Group", der blev nedsat af Habitatkomiteen i november 2002. Arbejdsgruppens kommissiorium omfatter blandt andet udarbejdelse af forslag til de bedste måder at lokalisere og vurdere de marine naturtyper. NATURA 2000 Med udgangspunkt i habitatdirektivets fortolkningsmanual over de marine naturtyper i direktivets bilag I har GEUS gennemgået datagrundlaget for bundtypekortet, jf. figur 1 og 2, med henblik på at identificere de områder på havbunden, hvor der potentielt kunne være rev eller sandbanker, henholdsvis naturtype 1170 og 1110. Figur 3 viser et udsnit af dette kort. Det nationale marine overvågningsprogram har tilvejebragt et meget stort datasæt om en række vandkemiske parametre, herunder i særlig grad parametre relateret til eutrofieringen af danske farvande. I de senere år er programmet suppleret med data om blandt andet miljøfremmede stoffer.
Figur 3: Referencer: Kenny, A. J. et al: An overview of seabed mapping technologies in the context of marine habitat classification". ICES, 2002. Dahl, K., S. Lundsteen og S. Helmig: Stenrev – havets oaser, Gads Forlag, 2003. Link: http://www.dmu.dk/1_viden/2_Publikationer/3_miljobib/rapporter/MB02.pdf Danmarks Miljøundersøgelser: Kvalitetsvurderingssystem for habitatdirektivets marine naturtyper- Fase I, Identifikation af potentielle indikatorer og tilgængelige data, december 2003. Link: http://www.dmu.dk/1_viden/2_Publikationer/3_fagrapporter/rapporter/FR446.PDF Hedeselskabet, GEO og Skov- og Naturstyrelsen: Karrebæksminde, Biologisk screening af indvindingsområder for ral- og sandsugning ved dykning og sonar, september 2001. FærøyeneMaria Dam1, Jan Sørensen2 og Arne Nørrevang3 1: Levnedsmiddel, Veterinær og Miljø-Styrelsen; 2: Marinbiologisk station, Kaldbak; 3: Færøernes Universitet Forvaltning av de marine habitater Færøysk lovgivning på havmiljøbeskyttelsesområdet: ANORDNING NR. 646 FRÁ 12. AUGUST 1999 OM IKRAFTTRÆDEN FOR FÆRØERNE AF LOV OM BESKYTTELSE AF HAVMILJØET med underliggende forskrifter BEKENDTGØRELSE NR. 142 FRÁ 21. NOVEMBER 1996 AF KONVENTION AF 5. JUNI 1992 OM DEN BIOLOGISKE MANGFOLDIGHED (BIODIVERSITETSKONVENTIONEN) OSPAR (Convention for the Marine Environment of the North-East Atlantic) - inklusiv Annex V Desuden forventes UNCLOS (havretskonventionen fra 1982) at blive ratificert inden lagtinget får sommerferie i 2003. og Konvensjonen om vern av verdens kultur-og naturarv (Paris 1972). Denne oversikt over gjeldede lover og konvensjon er samtidig en beskrivelse av rammen for de forvaltningsmessige forpliktelser som påhviler den færøske administration i forhold til de marine naturtyper. I praksis er det imidlertid få aktiviteter av forvaltningsmessige karakter som er kommet riktig igang, og de aktiviteter som har foregått hittil vært mer preget av innsamling av viten om områdene enn praktisk, forvaltningsmessig anvendelse av denne viten. Dersom man i korte trekk skal beskrive den viten-innsamling som har foregått i de siste tiår, så kan det være passende å gjøre det i en rekkefølge hvor vi starter med innsamling av viten om de geologiske, sedimentære forhold, og senere beveger oss opp imot innsamling av viten om den bentiske biologien: I perioden rundt tildelingen av de første hydrokarbon lete-lisenser på det færøske området i 2000 i det syd-østlige området av den færøske økonomiske sone i blokkene 6103,6104, 6105, 6004 og 6005, ble det utført diverse data-innsamlinger av havbunn og havbunnsforhold særlig i regi av GEM, den daværende sammenslutning av olje-selskaper med interesse for å søke lisens i området. Dette var i hovedsak data som beskrev de fysiske forhold ved havbunnen, altså uten det biologiske "laget". På oppdrag fra GEM ble det i 1997 laget en sammenstilling av resultater av sedimentologiske analyser og observasjoner på kart-form, av Danmarks og Grønlands Geologiske undersøkelser i samarbeide med Jarðfrøðisavnið (Færøyenes geologiske undesøkelser) og Fugro ltd (GEUS etc.1997). I 2000 ble en ny versjon av et slikt kart over havbunns-typer i den syd-østre del av det færøske territoriet laget av Britsurvey (Britsurvey 2000). I disse analysene er det ikke brukt samme definisjon av kategorier, og i hvilken utstrekning den anvendte kategorisering av sedimenttyper er forenlig med EUNISs habitat klassifiseringssystem, er ikke avklart. Videre ble det laget et batymetrisk kort over området lete-området, som da særlig omfatter Færø-Shetland-kanalen der den dreier vestover syd om Færø-platået (Mortensen 2001). Disse undersøkelsene ble i hovedsak gjort med akustiske metoder, og foreligger i hovedsak som fortrolige rapporter, men rapportene har vært stilt til disposisjon for nærværende projekt i den delen hvor vi i et pilot-skala forsøk har lagt de tilgjengelige og relevante havbunnsdata inn i et GIS –kart. Det ble også laget en sammenstilling av tilgjengelige data på fauna og kjemiske parametre (les miljøgifter) i sedimenter i Færø-Shetland kanalen (Bett et al., 2001) hvor blandt andet en historisk oversikt over undersøkelser som har vært gjort i området inngår. Det viktigst tiltak i nyere tid for å beskrive den biologiske siden av dypvannshabitatene har vært BIOFAR 1 projektet. BIOFAR 1 projekt-perioden var 1987-1990 hvor ca 800 prøver fra havbunnen på dyp mellom 100 m og 1100 m ble hentet opp (Nørrevang et al., 1994) med forskjellig utstyr. Prøvene ble siktet og sortert i Kaldbak Marine Laboratorie og sendt til artsbestemmelse til spesialister rundt om i verden. Arbeidet med å samle informasjonen fra de enkelte forskere går inn i en siste fase ved det symposium som holdes på Færøyene i april 2003, hvor de enkelte biter av informasjon som enkelte forskere sitter inne med skal samles i en integrert helhet. Ved BIOFAR 1 prosjektet ble det lagt vekt på å innhente opplysning også om de hydrografiske forhold nær havbunnen der prøvetakingen ble gjort, slik at karakteristika ved de enkelte prøver kan korreleres til de overliggende vannmasser (Westerberg 1990/91). Forekomsten av kaldtvannskoraller ved Færøyene er beskrevet i Frederiksen et al., 1992 og i kart i Bruntse et al. 2001 og Jákupsstova et al., 2002. Senere ble en analog til BIOFAR 1 projektet men nå på grunnere vann igangsatt ved BIOFAR 2 projektet. I perioden 1993-1995 ble innsamlingen til BIOFAR 2 prosjektet utført, med prøvetaking fra littoralen ut til ca. 100 m dyp. Dette prosjektet er konsentrert om å beskrive grunnere havområder, og omtales derfor ikke nærmere her. Referanser Bett, B.J., Pearson, T.H. og Sørensen, J. 2001. Expert review of seabed fauna and chemistry, GEM, Tórshavn, 67 pp. Britsurvey, 2000. Geohazard study for the Faroes GEM network. Final report. Britsurvey, Svitzer limited. Contract no. c21-49-1. Bruntse, G. og Tendal.,O.S., 2001. Marine biological investigations and assemblages of benthic invertebrates. Kaldbak Marine Biological Laboratories, Faroe Islands. Frederiksen, R., A. Jensen & H. Westerberg, 1992: The distribution of the scleractinian coral Lophelia pertusa around the Faroe Islands and the relation to internal tidal mixing. - Sarsia 77. 157-171. GEUS etc. 1997. 1997 Geophysical, geological, geotechnical and reference data report, Faroes economic zone, Faroes GEM network, Geotechnical work group. Prepared by Geological survey of Denmark and Greenland, Faroes Museum of Natural History, Fugro limited. Report no. 73553-2(01). Confidential. Jákupsstovu, H.í, Zachariassen, K. og Olsen, D. 2002. Seismikkur og fiskiskapur. Hvat halda fiskimenn? Fiskirannsóknarstovan. pp. 78. isbn 99918-3-115-0 Mortensen, L. Jarðfrøðisavnið 2001. Nørrevang, A., Brattegard, T., Josefson, A.B., Sneli, J.-A., og Tendal, O.S., 1994. List of BIOFAR stations. Sarsia 79. 165-180. Westerberg,H., 1990/1991: Benthic temperature in the Faroe area. - Dept. Oceanogr, Gothenburg, report no. 5. pp 15. IcelandJørundur Svavarsson The BIOICE project The benthic marine fauna in Icelandic waters have been subject to an intensive study since 1992. This is through the international BIOICE programme (Benthic Invertebrates of Icelandic waters). Over 140 scientists from 16 countries are involved in the project. The objectives of BIOICE is to increase knowledge on the distribution and species composition of benthic marine invertebrates and their biodiversity in an area where large climatic changes may occur in nearest future, i.e. the gate or the opening between the Arctic (the Nordic Seas) and the North Atlantic Ocean. The data will be an important basis for evaluation of important habitats. At the end of the year 2002 934 samples had been collected of benthic organisms with various sampling gear, following a random sampling plan, from an area of 756 000 km2. The sampling area comprises habitats from shallow to deep waters (40-3000 m), at which bottom water temperature range from -1°C to 8°C from one locality to another. The area holds various water masses flowing in and out of the Nordic Sea. At the present around 4 million specimens have been sorted to phylum, class or order. Most of the specimens are now being treated by specialist in the taxonomy of the respective groups. A wealth of information on the taxonomy, species composition, distribution, and diversity has already been published in the international literature and in reports. The BIOICE data will also serve as a baseline study on the effects of habitat disturbances resulting from pollution and from ground fishing trawling. All information on taxonomy, distribution and abundance of benthic invertebrates is recorded in a relational database (Oracle), which is linked to a geographical information system (ArcInfo/ArcView) and a detailed hydrographical database. Biodiversity Research Sites Iceland has been involved in the EU funded BIOMARE programme. In conncection to BIOMARE two areas have been suggested as a intersting in terms of biodiversity research in Iceland. These are Breiðafjörður, West Iceland and Outer Reykjanes, Southwest Iceland. Both these sites have now been designated as European Marine Biodiversity Research Sites (EMBiRS) by BIOMARE. A desription of these sites can be found on the homepage of BIOMARE (http://www.pml.ac.uk/biomare/site.htm). Breidafjordur is a wide bay in West Iceland, the southern shore some 170 km north of Reykjavík, the capital of Iceland. No coastal region in Iceland offers a greater variety of habitats than Breidafjordur. The coast is characterized by a large number of small fjords, which open into the bay. Consequently the area holds around 65% of Iceland’s rocky shores and 40% of Iceland’s tidal flats. The bay in sheltered and is characterised by 2.500-3.000 small islands and skerries. It is fully saline, with many small estuaries and it holds extensive tidal flats, both with muddy and sandy substrate. The rocky shores, covered with fucoid algae, are extensive due to relatively flat coastline and a substantial tidal range of around 4-5 m at spring tides. The subtidal holds extensive kelp forests. Extensive sea grass beds (Zostera marina) occur in many of the fjords. The subtidal bottom is probably the most diverse in Iceland. Several small islands hold intertidal hot springs. Tidal currents are often strong, up to 10 miles/hour in certain areas. The second site, Outer Reykjanes, is exposed to the open Atlantic. The peninsula has a variety of rocky, sandy and muddy shores, extensive bird cliffs and rich subtidal rocky and soft bottoms (muddy, volcanic sediments). The rich sea bird life is supported by a local productive front. Shallow subtidal hydrothermal vents occur at the Reykjanes Ridge. Habitats present:
NorgeJohn Alvsvåg Marine naturtypar; kartlegging Noreg har eit stort sjøareal der ein årleg har henta ut store verdiar. I dag hentar ein ut dei største ressursane frå petroleumsnæringa, men ein reknar med ei vesentleg reduksjon dei neste 30 åra. Dersom ein skal oppretthalda verdiskapinga frå det marine miljøet må ein satsa meir på hausting av ressursar som vert fornya. Dette vil føra til eit større press på desse naturressursane. Ei for hard hausting kan vera med på å øydeleggja eller redusera langtidsutbytte og dermed også verdiskapinga frå det marine miljøet. For å unngå dette er det viktig at ein har inngåande kjennskap til både de marine miljøet og de prosessane som pågår der. Noreg har skriveunder på ei rekkje internasjonale avtaler som er med på å verna om artane og leveområda. Med bakgrunn i disse er det utarbeida fleire politiske planar for korleis ein skal følja opp disse avtalane og/eller korleis eventuelle konfliktar prioriteringar skal handterast:
Standardisering Overvaking av biologisk mangfald http://www.dirnat.no/wbch3.exe?ce=2955 Direktoratet for naturforvaltning (DN) har utarbeida ei handbok for kartlegging av marint biologisk mangfald. Denne handboka vart laga for å standardisera kommunanes sit kartleggingsarbeid slik at arbeidet omfattar berre kystnære strøk. Her er det identifisert 11 naturtypar/habitat og 4 nøkkelområde for spesielle arter (Kartlegging av marint biologisk mangfold, Håndbok 19 (2001) http://www.dirnat.no/wbch3.exe?ce=8430). EUNIS (http://mrw.wallonie.be/dgrne/sibw/EUNIS/home.html) er eit internasjonalt system for klassifisering av habitat, som støttes av EEA, OSPAR og ICES. På nivå 1 skil klassifiseringa mellom terrestriske og marine naturtypar. På nivå 2 skil systemet mellom 7 marine naturtypar, der 6 er knytte til havbotnen, og kvar naturtype er karakterisert av den generelle botntype (hard, blaut) og kva sone den tilhøyrer (littoral, abyssal etc). På nivå 3 kjem det inn meir detaljerte sedimentkarakteristika (t.d. blokk, sand, mudder) og større og dominerande strukturar (f.eks. morenerygger, isfjellpløyemerke). Først på nivå 4 kjem artane inn i bilete. Det er ingen konflikt mellom DN sin naturtypeklassifisering og EUNIS sin habitatsklassifisering. Nasjonal kartleggjing Marin zoogeografi I Noreg er det to store arbeid som gjev oversikt over marin zoogeografi: Distribution of marine, benthic macroorganisms in Norway, utredning 2001-3 og Distribution of marine benthic macro-organisms at Svalbard (including Bear Island) and Jan Mayen, utredning 1999-4. (Gulliksen, 1999). Den første er ein revidert utgåve av Utredning 1997-1, (Brattegard & Holthe, 1997). Begge arbeida baserer seg på gjennomgang av både publiserte og ikkje publiserte arbeider. Nordsjøen Havforskningsinstituttet i Bergen har gjennom europeisk samarbeid delteke i kartlegging av biologisk mangfald i Nordsjøen. Dette samarbeidet vil også fortsette frametter og i vidare prosjekt vil det også samlast inn informasjon om kornfordeling fra grabbprøvar. Havforskningsinstituttet skal i samarbeid med NGU (Norges Geologiske Undersøkelser) leggja til rette tidlegare sedimentdata, samstilla desse med dybdedata frå Sjøkartverket og andre kjelder, slik at ein i Nordsjøen kan laga habitatskart til EUNIS nivå 3. Korallrev Den største trusselen for korallreva kjem frå fiskeriaktivitet. Truleg er mellom ein tredjedel og halvparten av korallreva langs norske-kysten allereie øydelagt av bunntråling. For å hindra framtidige øydeleggingar er alle kjende korallrev er i dag verna gjennom ei eigen forskrift som forbyr fiskeriaktivitet der det er fare for at desse skal bli øydelagt (FOR 1999-03-11 nr 299: Forskrift om beskyttelse av korallrev.). I tillegg er det fire større korallområde som har eit særskild vern: Røstrevet, Iverryggen, Sularevet og Selligrunnen. Havforsknings-instituttet gjennomfører årlige tokt der ein registrerar korallførekomstar. Med utgangspunkt i opplysningar frå fiskarar og oljeselskap vert eit potensielt område først kartlagt akustisk der ekkoloddet registrerar det særskilde akustiske signalet korallreva gjev. Etter at område er avgrensa vert registreringane verifisert ved hjelp av videokamera. Nye observasjonar eller endringar blir rapportert slik endringane vert gjort kjent. Det er eit ønske om å styrka vernet av korallreva (jmf. Pressemelding nr 2/2003 frå Fiskeridepartementet: http://www.odin.dep.no/fid/norsk/aktuelt/pressem/008041-070172/index-dok000-b-n-a.html ). Det er sett ned ei arbeidsgruppe som skal komma med forslag til tiltak innan
Marine verneområder I Noreg er det lagt fram forslag til ein nasjonal verneplan for marin natur (Foreløpig tilråding fra Rådgivende utvalg for marin verneplan pr. 17. februar 2003 ). Naturtypane er delt inn i seks kategoriar: Poller, Strømmrike lokaliteter, Spesielle gruntvansområder, Fjorder, Åpne kystområder og Transektet kyst-hav og sokkelområder. Områdene vart valgt ut med omsyn på representativitet, eigenart og trongen for spesielt vern. Totalt er det valt ut 36 områder som skal vere med i den vidare verneprosessen. I samband med denne prosessen er det samla inn informasjon om habitata til EUNIS nivå 3. Innhenting av informasjon til nivå 4 ev. 5 vil bli vurdert i seinare i prosessen.
Mareano Havforskningsinstituttet- , NGU og Statens Sjøkartverk har planlagt eit større kartleggingsprosjekt for områder frå Lofoten til den sydlege delen av Barentshavet (MAREANO 2004, samandrag). Målsetjinga er å skaffa basiskunnskap om bunntopografi, sediment typar, fjellgrunnen, geologiske ressursar, naturtypar, biologisk mangfald, biologiske ressursar og forureining. All informasjon vil bli gjort tilgjengeleg som verktøy for offentleg forvaltning og privatpersonar/føretak. Prosjektet er førebels ikkje finansiert.
Marine habitater Havforskningsinstituttet har på oppdrag frå OSPAR laga ei oversikt med Norske marine habitater (Internt dokument Havforskningsinstituttet, 2001). Denne oversikten baserar seg på gjennomgang av både vitskapeleg litteratur , rapportar og hovudfagsoppgåver. I dette arbeidet vart det referert til 230 arbeid der blant anna er registrert sted, substrattype, djup og dominerande artar. I tillegg er det laga ei liste med 142 referansar der informasjonen ikkje er fullstendig. Regional kartlegging Marint biologisk mangfald i kommunane I Noreg er det eit krav at kommunane skal kartleggja det biologiske mangfaldet innan kommunegrensene. Med dei løyvingane som gjevne har ein fokusert på kartlegging på land og i ferskvatn. På den marine sia er det p.t. eit prosjekt : "Tvedestrandsprosjektet" (http://www.efan.no/flodevigen/article.php?id=18, Knudsen, 2002). Målet med prosjektet er å:
Det er planlagt å starte kartlegging i tre nye områder der ein legg inn EUNIS habitatsklassifisering som ein vesentleg del av prosjekta. Arbeida er planlagt å vere ferdig i 2004. Erfaringa frå desse områda vil bli lagt til grunn for den vidare habitat/naturtypekartlegging i kustkommunane. Innrapporterte prosjekter Ulike forskningsintutisjoner er bedt om å rapportere til Havforskningsinstituttet om tidlegare og pågåande prosjekter som omfattar habitatkartlegging. Ei oppsummering av desse prosjekta vil bli tilgjengeleg via Noreg sin rapporten til WGMHM 2003 (ICES si arbeidsgruppe for habitatkartleggjing). Referansar Brattegard, T, & T. Holthe (1997) (eds.). Distribution of marine, benthic macro-organisms in Norway. A tabulated catalogue. Preliminary edition. Research Report for DN Nr. 1997-1 Davies, C.E., & Moss, D. 1999. EUNIS habitat classification. (Contractor: European Environment Agency, Copenhagen & European Topic Centre on Nature Conservation, Paris.) Monks Wood, Institute of Terrestial Ecology. Gulliksen, B. 1999. Distribution of marine benthic macro-organisms at Svalbard (including Bear Island) and Jan Mayen : figures and tabulated catalogues of species-distributions, literature and synonyms. Research report for DN ; no. 1999-4 SverigeMattias Sköld Kartläggning och förvaltning av marina naturtyper Svenska havsområden är mycket varierande vad gäller förutsättningar för djur- och växtlivet. Främst styrs detta av den från norra Bottenviken till gränsen mot Norge ökande salthalten. I de mest saltfattiga havsområdena råder näst intill limniska förhållanden och sötvattensarter dominerar. Antal arter i mellersta Östersjön av marina bottendjur är endast 75. Successivt ökar antalet runt kusten till 4000-5000 arter i norra Bohuslän på västkusten där fullt marina förutsättningar råder. Mångfalden av livsmiljöer är däremot stor både runt kusten och ut från kusten till följd av den varierande salthalten, de många mynnande vattendragen och topografin med omväxlande hårda och mjuka bottnar på olika djup. Djurlivet i Östersjön präglas också av djupa hålor där tillgången på syre är begränsande för många organismer. Intressen som nyttjar den marina miljön är främst fiske, sjöfart och kustnära fysisk exploatering med bebyggelse och hamnanläggningar. Vattenbruket i Sverige är av relativt begränsad omfattning i havet. Det finns inga planer på utvinning av olja i svenska havsområden. På senare år har intresset för vindkraftsexploatering ökat längs kusten och på grunda utsjöbankar vilket aktualiserat behovet av undersökningar i dessa områden. Sverige har ett stort behov av att identifiera känsliga/hotade arter och biotoper inte minst som underlag för det nationella och internationella naturvårdsarbetet med skydd av marina områden. Det internationella åtagandena styrs främst av EG:s art- och habitatdirektiv samt åtaganden inom ramen för OSPAR och HELCOM. Nationell kartläggning Naturvårdsverket har låtit göra en sammanställning av inventeringar av marin natur och metoder för svenska havsområden (Loo et al. 2001). I rapporten konstateras att Sverige har bristfälliga kunskaper om förekomst och utbredning av arter och biotoper i svenska havsområden och att det finns ett behov av snabba och översiktliga metoder för inventering av biologisk mångfald i marin miljö. De flesta areella undersökningar som har gjorts har bedrivits på strandnära grundare bottnar. Behovet av inventeringar är följaktligen stort på djupare bottnar utomskärs. Det finns också ett behov av göra befintliga karteringar tillgängliga och sammanställda i GIS format. Det finns ingen standardiserad metodik för habitatkartläggning. Det internationella hierarkiska systemet EUNIS har testats och fungerar på de lägre nivåerna. I praktiken har de detaljerade nivåerna visat sig svårhanterliga för mer storskaliga kartläggningar och stämma dåligt överens med svenska förhållanden, särskilt i Östersjön. Geologisk kartläggning av territoriet (12 nm ut från baslinjen) har för stora delar av de svenska havsområdena genomförts av Sveriges Geologiska Undersökning. Kartor finns framtagna över sedimenttyp och geologiska resurser vilket ger en grundläggande beskrivning av förekommande habitat. Detaljeringsgraden varierar emellertid beroende på vilken teknik och de ekonomiska förutsättningar som fanns vid tiden då respektive kustavsnitt kartlades. Ansvarig myndighet för djupinformation är Sjöfartverket. Sjömätningars detaljeringsgrad varierar mycket beroende på när dessa genomfördes och med vilken teknik. Av försvarstekniska skäl är inte heller all djupinformation tillgänglig vilket försvårar arbetet med att använda detaljerad djupinformation som en komponent vid kartering av marina habitat. Under de närmaste åren har Naturvårdverket erhållit medel för att genomföra marina habitatkartläggningar. Prioriteringar görs för kartläggning av utsjöbankar mot bakgrund av vindkraftsintressena och särskilt sådana bankar som utpekats som skyddsvärda av HELCOM, OSPAR och som Natura 2000 områden. Regional kartläggning Ansvariga myndigheter för inrättandet av naturreservat är länsstyrelserna. Inventeringar som genomförts i marin miljö är följaktligen ofta utförda i befintliga naturreservat. I Västra Götalands län har emellertid genomförts mer omfattande habitatkartläggningar redan under 1970-80 talet. I den kommunala planeringen ställs också krav på kunskap om havsmiljön. Vissa kommuner har därför gjort mer eller mindre detaljerade kartläggningar av sin marina miljö som grund för de översiktplaner för samhällsutbyggnad som kommunerna tar fram. Ett särskilt projekt planeras för kartläggning av ett utsjöområde i norra Skagerrak under år 2003-2007 där indikationer finns på förekomst av skyddsvärda bottnar som djuphavskorallrev. Medel söks tillsammans med Länsstyrelsen i Västra Götalands län och Tjärnö Marinbiologiska laboratorium inom ramen för Interreg IIIc projektet Forum Skagerrak. Naturvårdsverket bidrar till projektets finansiering. Avsikten är att kartlägga området med avancerad ekolodning, genomföra biologiska stickprovtagningar och att använda underlaget för att i samarbete med fiskare och andra intressenter identifiera konflikter mellan nyttjandet och eventuella naturvärden. Projektet är ett samarbete mellan Sverige och Norge. Marina skyddsområden Skydd av marina områden är ofta en kombination av skydd då skyddet kan regleras t.ex. inom ramen för föreskrifter i naturreservat, fågel- och sälskyddsområden och fiskeregleringar. I den mån fiske som bedrivs i ett skyddsområde inverkar på områdets syften så skall det regleras med fiskets föreskrifter i första hand. Avsikten är att föreskrifter inte skall finnas på mer än ett ställe och att det i första hand är fiskesektorns ansvar att vidta de åtgärder som krävs för att tillgodose skyddsområdets syften. I många fall sammanfaller skydd av områden med vidtagna föreskrifter i fiskevården, t.ex. genom fredningsområden i å- och älvmynningar. Kriterier för val av skyddade marina områden har analyserats av Naturvårdsverket (Nilsson 1997a). Kriterierna har tillämpats bl.a. i skyddsarbetet med Koster-Väderöfjorden i norra Bohuslän (Nilsson 1997b, Lundälv och Jonsson 2000). I arbetet med att uppfylla EU:s habitat- och fågeldirektiv väljs särskilt skyddsvärda naturtyper och arter ut. Tjugotre naturtyper är rent marina eller har marin anknytning. Tillsammans med naturtyper i sötvattens- och landmiljön bygger dessa upp det europeiska nätverket Natura 2000. På Sveriges lista finns nu 372 områden med marina naturtyper. Naturtyperna enligt direktivet är av mycket översiktlig karaktär och i de flesta fall kommer det att krävas kompletterande inventeringar för att bygga upp den övervakning av områdena som krävs för att följa upp bevarandestatusen i områdena. För mer information om Sveriges Natura 2000 områden se naturvårdsverkets hemsida (www.environ.se). Ett områdes status som Natura 2000 område innebär ett visst skydd enligt den svenska lagstiftningen Miljöbalken. Mer omfattande skydd uppnås med samma lagstiftning för områden som beslutas som naturreservat. Fiskerilagstiftningen är också en viktig komponent i skyddsavseendet och som regel är det denna lagstiftning som tillämpas i den mån skydd av områden krävs som berör fiskets bedrivande. Fiskeriverket syftar i sitt arbete med föreskrifter för fiskevården att åstadkomma regler som är anpassat till de variationer i skyddsbehov som finns inom olika områden. I de mest känsliga områdena såsom kustzonen är de mest effektiva fiskemetoderna som trål- och vadfiske förbjudna. I andra områden finns regler avseende dessa redskaps konstruktion (storlek, selektionsförmåga m.m.). Ambitionen är utveckla redskap och metoder som endast fångar målarten och av rätt storlek samtidigt som de mest känsliga områdena skyddas. Efter kontakter med olika intressenter i början av år 2003 kommer ett skyddsprojekt att inledas i Stockholms skärgård. I detta fall utgör projektet ett exempel på skydd av en viss hotad miljö i fiskens livscykel. Planerna avser skydd av grunda havsvikar som rekryteringsmiljöer för t ex abborre och gädda genom ett nätverk av områden. En arbetsgrupp med representanter för länsstyrelse, Fiskeriverket, yrkesfiskare, sportfiskare och fiskevattenägare kommer att konstitueras för genomdrivande av projektet. Fiskeriverket är också engagerat i ett EU-projekt om marint områdesskydd inom det sjätte ramprogrammet. Det treåriga forskningsprogrammet söks under 2003 och planeras starta under år 2004. Forskningsprogrammet omfattar bl.a. fallstudier för skyddsområdet för torsk i södra Östersjön, skydd av djuphavskorallrev och skydd i kustzonen med olika former av zoneringar. Den del Fiskeriverket koordinerar handlar om utformningen av områdesskydd för att uppnå bästa resultat. I övrigt bedrivs forskning som bidrar med kunskap till arbetet med skydd av marina områden i flera projekt. Nedan anges några exempel:
Referenser Loo, L-O, L-E Persson, K Samuelsson 2001. Inventering av marin natur. Metoder för svenska havsområden. Naturvårdsverket Rapport 5162. Nilsson, P 1997. Kriterier för val av skyddade marina områden- en analys. Naturvårdsverket Rapport 4750. Lundälv, T, L Jonsson 2000. Inventering av Koster- Väderöområdet med ROV- teknik. Naturvårdsverket Rapport 5079. © Informasjonsavdelingen, Nordisk Råd & Nordisk Ministerråd, København 2004 |
||||||||||||||||
